Vatten, hav, fors och flod!
Sjö, myr och underjordens hav!

Jag ger mig er till hän.

Lär mig, det jag lära mig kan.
Jag väljer att finna en aspekt av mig i Dig.

Du Hav av känslor från Moder Jords mitt;
omslut mig i Din kärlek och förbarmelse.
omforma mig att skölja stenklippor släta,
att som Du anpassa mig överallt, i alla skrymslen,
och alltid finna min väg igenom alla hinder.

Jag väljer att vara en omtänksam kapten på dina vatten
och uppträda därefter likaså.

En Himmelsk Välsignelse till Det Kollektiva,
Allomfattande Medvetandet, och Känslorna!

Vi är Björnens och Örnens Folk.

Himlarna och Jordens Tjänare,
med stjärnornas ljus gnistrande i vårt blod.

Vi var här när första människan tog sina ynka och försiktiga steg,
och vi kommer vara här när den sista människan tar sitt kliv av denna planet.

Vi är mitt ibland Er nu.

Vårt kännetecken är densamma nu som den alltid varit.

Det är inget yttre, utan det lyser ut ur vårt inre.

En gnista av härlighet ur abyssen i våra ögon.
En gnista som talar om en Evighet i Gudomlighet i All Oändlighet.

abinth flaskor 2

Mitt hjärta knakar.
det sprakar och knorrar.
oavbrutet skakar och frusterar sig.
vad är brisen som doftas?
varifrån blåser vinden?
vill igentligen inte veta av det som rör sig i mitt djup.
vore så skönt om det gick att strunta i det hela.
inte möjligt. har provat flera olika glömskor. ingen fick med sig det.
det som kvar står är; tystnad, mjuknad och subtil lyhördhet.
en gåva är vad det är.
att kunna lyssna i frid, utan personlig koppling.
må jag kunna det när det som mest krävs av mig.
jag glöder.
i mig.
hett.
efter dig.
för dig.
varför? är det du? eller jag som tror bara?
Jag blir så konstig i mitt sinne, jag får ingen frid, lugn eller ro.
kärlek, skulle jag tro.
strömma med och vara.
det är det som jag nu nog ska befara.