never game over ...

can a man reach love without suffering? i suppose.
can a man lose love with to much suffering? i suppose so.
than, how should a man aproach it, love that is?
with suffering that is aiming for the moon. even if man misses,
man lands among the heavenly stars...
love is worth struggling for, fighting for and, dying for.
love is all there is. it’s the essence of it all, the urstoft of all.

flickor, töser, damer alltså kvinnor, är guds ironiska skämt mot oss, män mestadels. vi har dom inom oss, som vår egen kvinliga halva, troligvis bara för att förvirra oss ännu mer i denna spegelvärld av illusioner. istället för att finna frid i oss själva fortsätter vi att jaga mus hela tiden. kärlek som inte slutar driva oss till konstant förföljande är som den är. drivande.
focusera på en madam, och håll ut. allt är perfekt som det är.
det blir som det ska bli.
perfekt som det var från början.

i care, at the same time i don’t give a fuck at all.
i want to hold her, and kiss her and drop her at the same time.
give independence and lock her up for good in the same thought.
isn’t this true love? who am i to judge....
all i know is that my heart hurts. very much.
could be a heart attack, but i don’t think so...

intressant. när man inte bryr sig och är bemärkt av ett skede och omständighet, typ som kärlek, försvinner den och blir manifesterad som man ville från början, exakt så eller kanske inte. vem är jag att bestämma hur kärlek funkar.
det är för enkelt. det kan inte uttryckas med varken ord eller knapptryckningsformuleringar.
det är ett skeende skede, utan möjlighet för kisspaus.
kliver du av, missar du blixten som drar vidare.